I torsdags var det 9 månader sedan olyckan inträffade och det var ungefär ett halvår sedan jag sist var och hälsade på dig, i Umeå.

Igår kom äntligen den efterlängtade dagen som jag inte kunnat släppa från mina tankar sen det blev bestämt för 2  veckor sedan.

Att äntligen få se dig igen, med glimten i ögat och dedär busiga underbara leendet som bara du har var så himla härligt. Att se skillnaden hur det var i Umeå och hur det var nu, det går inte ens att jämföra! Det bästa var nog att få krama om dig massor och få känna lukten av just dig.