Hatar då allt är så himla bra och man känner sig lyckligast i världen, sen så slår allt bara om och man är nere där man först började, på botten.

Jag är inte där nere än och dit ska jag inte för den delen heller.  

Jag har bara kärat fast mig i en liten svacka. 

En svacka som innebär en hel del val och jobbiga beslut, som jag blundat för så länge de bara kunnat gå. Men nu har jag kommit så långt att jag inte kan ta omvägar och skapa undanflykter länge, utan ja måste ta tag i allt.

Val som är något av det jobbigaste som finns- enligt mig.

Man kan välja att antingen fortsätta på samma väg som alltid, leva med allt man lärt sig att leva med. Eller så kan man ta risken att faktiskt ändra riktning, att byta väg helt. Men allt nytt är ju så skrämmande och man har ingen aning om hur de då kommer se ut och hur mycket saker och ting kommer förändras. 

Dessutom finns det ingen återvändo om man så väljer den helt nya vägen, för de gamla finns då inte längre kvar.. Ne usch vad val av alla olika slag är jobbigt och skrämmande, ne förlåt bloggen, men ja behövde bara skriva av mig en aning. 

Gonatt!