Jag tar gärna massa typiska motgångar som tonåringar har. Som tjafs med vänner, killar som är idioter, krossade hjärtan hit och dit, ja ni förstår.
Alla tragiska saker är jag bara less på nu. Jovisst är brutna vänskapsband och krossade hjärtan tragiskt, men inte på samma nivå. Sånt kan man justera och ändra på själv oftast, bara man försöker tillräckligt så går det mesta att lösa.

Men riktiga tragedier som man själv inte kan göra något åt, som bara dyker upp. Som inte går att ta tag i själv på samma sätt eller prata och reda ut. Som skador, sjukdomar och döden. Att massa sånt ska hända så nära inpå varandra. Då man nästan återhämtat sig och lärt sig att handskas med det ena så kommer nästa sak.

Vila i frid ♡